Lärande spel

Jag valde att testa World of Warcraft. Flera jag känner pratar om det och jag har inte haft en aning om vad det är. Jag gillade det inte! Jag tycker att det är kändes ganska meningslöst att gå runt och döda någon sorts varelser. Vad är sensmoralen? Att ju mer du dödar desto mer blir du belönad? Jag har också problem med att jag blir åksjuk i den här typen av spel, världen snurrar runt lite okontrollerat. Kartan tyckte jag inte alls uppförde sig som jag förväntade mig, svängde jag åt höger svängde pilen åt vänster.

Jag känner mig väldigt gammaldags när jag säger att jag inte tycker att ett spel med en massa våld överhuvudtaget hör hemma i skolan. I min undervisning kan det möjligen komma in för att man behöver orientera sig om vad ungdomarna gör när de spelar över nätet.

Så totaldiss hittills!

Annars gillar jag tanken på att använda spel, men det förutsätter att de har någon sorts mening, att man vill få ut något av dem. Jag har testat några olika spel i undervisningen tidigare, det var bland annat ett från UNHCR där man skulle förse flyktningar med mat, ett kring trafficing där man skulle hitta en förvunnen person och ett kring att man ska vara ledare i en by som man ska rädda från katastrof. Det har fungerat bra som tankeväckare kring olika ämnen. Jag tror också på simuleringsspel, vad hände med SimCity finns det kvar?

Lärande spel

Dags för en ny diss? Hmmm, jag är inte övertygad om att det här är något jag kommer att använda. Jag tycker att det är alldeles för mycket våld i spelen, varför bara slå ihjäl varandra?

Jag gillar Sims det skulle möjligen kunna vara något. Av någon anledning känns det mer som om det är för barn det här med spel.

Nu var ju uppgiften att spela i minst en timma så jag får väl återkomma efter jag har gjort det och se om jag har ändrat uppfattning!

Second life

Jag skrev om Second life i ett av mina första blogginlägg. Nu har jag testat igen och kan konstatera att det är inget för mig. Det är sällan som jag dissar saker så totalt som jag gör med second life. Jag fattar inte poängen! Det första som hände mig när jag gick in var att min figur var helt dimmig. Ur dimman kom det sedan en annan figur. Den visade sig vara en naken man! Inte långt efter att jag hade startat mina irrfärder runt kom jag till ett ställe där man kunde skaffa porrbilder på nakna kvinnor. Någonstans här börjar jag fundera över lämpligheten att ha det till utbildningsplattform!

Programmet går segt, saker som man ser är dimmiga och så småningom växer det upp träd eller staket eller vad tusan som helst. Jag hittar inga andra människor och de funktioner jag testar kostar pengar eller är bara till för medlemmar.

Det känns som en väldigt lång startsträcka. Jag är van vid att jag klickar runt lite och så funkar det hyfsat, här går jag mest bara runt och går och känner mig faktiskt ganska korkad.

Så just nu blir det en total sågning av Second life, jag ser inga användingsområden för det!

E-möten

Jag tycker att e-möten är jättebra men jag tror inte att de helt ersätter fysiska möten.

Jag har under våren åkt till Stockholm för att gå på möte en gång i veckan, det känns som slöseri med tid, själva resandet tar ju en massa tid.

Tidigare fanns det telefonmöten! Det här känns mest som en utveckling av det, man kan prata och se varandra samtidigt plus att man kan skriva och visa.

MSN har jag använt mycket, fast mest som chat.

Jag testade webmötet som hette Webex. Det var lite knepigt innan man kom in i det men sedan funkade det bra. Dock gick det inte att köra i Google Chrom, där hände ingenting alls.

Jag gillade funktionen att man kunde dela sin skärm, testade också att använda skärmen som whiteboard och rita på den samt att dela ett dokument. När man delade dokument gick det hela lite segt. Jag ser stora fördelar med möjligheterna att kunna titta på samma sak samtidigt, man kan ju till och med göra presentationer on-line.

Jag ser en risk i det här med att det krävs speciell utrustning och ganska stor bandbredd för att få det att fungera.

Jag arbetar för en ideell organisation och där tror jag absolut att e-möten kommer att bli allt vanligare. När man jobbar med ideella finns de ofta utstpridda över landet och man har bara möjligheter att mötas på kvällar eller helger och då kan telefonmötet ersättas av ett e-möte.

Interaktiva tavlor

Det här är absolut något som står på min önskelista! På min skola finns det OH-projektorer och VHS-spelare kvar!

Då jag befinner mig långt ut på landet långt bort från Stockholm är det inte möjligt att testa tavlorna i verkligheten, även om jag gärna hade gjort det.

Av någon anledning som jag inte riktigt kan sätta fingret på gillade jag Smartboarden bäst till att börja med. Efter lite mer surfande på tillverkarnas hemsidor faller jag nog för Cleverboarden. Det är ju jättesvårt att jämföra funktioner med varandra när man bara läser om dem så om det är det bästa valet eller inte vet jag inte. Till Cleverboarden hittade jag ett tillbehör som jag gillade. Det var en mobil styrplatta som gör att man kan styra tavlan från olika ställen i klassrummet.

Den största skillnaden mot vanliga tavlor är nog att man kan visa vad som helst på tavlan, man slipper alla andra apparater som kan behövas (DVD-spelare, CD-spelare eller vad som). Man kan också förbereda saker innan samt spara ner sina anteckningar efteråt.

Jag ser många intressanta användningsområden för en sådan här tavla, förutom att det blir praktiskt så blir det också enklare att göra tex. presentationer. Jag tror också att det är viktigt att tavlan inte bara ägs av läraren utan att de studerande kan vara med och bidra. Funktionen att kunna spara ner det man har skrivit gillar jag.

Riskerna är som alltid med teknik, att när det strular så blir man väldigt låst. Det förutsätter ju också att man har tillgång till projektor och att nätverket fungerar som det ska så att man kommer ut på internet. Strömavbrott händer ju då och då och man blir väldigt låst om man har planerat hela sin undervisning utifrån tavlan.

En annan risk är den att man vill göra så mycket bara för att det går. Det betyder att det finns risk att det tar väldigt mycket längre tid att förbereda det man ska göra.

Eget konto och annans konto

I filmen om Moodle pratar läraren om att föräldrarna kan använda barnens konto och logga in för att få veta hur det går i skolan eller vilka uppgifter som är planerade. Detta får mig att hoppa högt (i och för sig inget problem hos mig eftersom jag har vuxna studerande och ALDRIG skulle släppa in några föräldrar för att kolla). Dels störs jag över själva tanken att man ska uppmuntra någon att logga in i någon annans namn, hur ska man då kunna veta vem som gör vad på nätet? Dels störs jag över tanken att man som elev inte har rätt till att själv veta om vem som ser vad av ens prestationer. Inte konstigt att ungdomarna väljer andra siter där de själva kan bestämma vem som är med och vem som inte är det. Jag tycker att det borde vara en särskild föräldrainloggning kopplad till kontot där barnen/ungdomarna vet vilket material som föräldrarna kan ta del av!

Personliga lärmiljöer

Min första tanke var att det här gillar jag! Framförallt tilltalas jag av tankarna kring att man kan lära sig på en massa olika sätt och på en massa olika ställen inte bara i skolan samt att man själv ska kunna utformat sin miljö med det man själv vill ha med i den.

Jag funderar lite över det som kallas peer-to-peer learning och undrar vad egentligen skillnaden är till grupparbete? Det är ju både bra och dåligt med att lära av varandra, ibland är det så att kamraten inte har mer kunskaper än jag och då riskerar vi att inte få något lärande alls, det kan också hända att man fastnar i att vänta på vad den andre ska göra och på så sätt inte kommer vidare. Grupper där alla inte bidrar har vi nog alla varit med i, och ibland vågar vi säga ifrån (även om det blir ett himla liv!).

Jag tycker att det finns stora likheter mellan tex. elgg och andra lärplattformar, av det som jag kan läsa ut. Den stora skillnaden verkar vara i att man själv administrerar vad man vill ha och vad man vill se till skillnad mot den centralt styrda administrationen av lärplattformarna.

Jag ser många fördelar i och med att den studerande själv är med och tar ansvar för sina studier. Den största nackdelen som jag kan se är att det som studerande är väldigt svårt att veta vad man inte vet och på så sätt missar man en massa saker som man ännu inte vet att man borde leta efter.

Min andra tanke när det gäller personliga lärmiljöer handlar om lärarens roll. Vad är egentligen lärarens roll? För mig handlar det om att läraren ska vara ett stöd och ge en möjlighet till utmaning och att kunna få studenterna att tänka utanför det man redan vet. Det har funnits studiecirklar i över hundra år, där man träffas för att diskutera och lära av varandra, men ändå finns det utbildningar kvar som fortfarande har lärare. Förhoppningsvis bidrar läraren med något utöver vad deltagarna själva kan klara av?!

Mer om lärplattformar

Nu har jag pillat runt i Bilda och fixat och trixat. Det var väl hyfsat enkelt att få till det som jag ville ha det. Hjälpfunktionen gav inte riktigt vad jag ville ha och jag tyckte inte att instruktionsfilmerna såg ut som det såg ut i verkligheten, så jag övergick till lite trail-and-error istället.

Jag försökte importera ett bildspel i power-point men det gick inte!

Enkäter och tester tycker jag var lite krångligt att veta hur det skulle komma att se ut. Jag har använt ett annat enkätprogram tidigare som är mycket lättare!

Jag har provat att jobba både i Fronter och Moodle innan och tycker att Bilda var lättare än Fronter och svårare än Moodle.

En sak som slår mig är att det mesta tar väldigt lång tid att göra! Jag tror att det är viktigt att komma ihåg när man sätter sig och ska lägga upp saker på nätet, det tar minst lika lång tid som på kurser IRL.

Jag tror som jag har skrivit tidigare att det viktigaste i användningen av lärplattformar är hur man förhåller sig till lärande, hur man ser på rollen som lärare och studerande och hur man efter det väljer att använda olika verktyg. Ska det vara kontroll eller diskussion blir det ju lite olika.

Lärplattformar

Jag har provat många olika lärplattformar, framförallt som distansstudent på flera olika universitet men också provat några olika i mitt arbete. Det som slår mig mest är att att vilken plattform det är spelar mindre roll än vilken lärare det är, även om kursen ges på distans och man aldrig träffas. De flesta lärplattformar kan göra många olika saker men det beror ju helt på hur man väljer att använda dem. Jag är tex. inte så himla begistrad i krysstentor, det blir lätt ett meningslöst upprepande av fakta där man i värsta fall gissar sig fram till rätt svar.

Jag tror att det finns en tekniktröskel som man måste över för att använda lärplattformen. Dels handlar det om lärarens kompents men också om deltagarnas. Jag tror också att det är viktigt att lärare själva kan administrera och tex. hjälpa till med krånglande konton så man inte behöver få fatt i en hyperstressad IT-tekniker för att kunna jobba vidare.

Jag ser det viktigaste området för lärplattformar som ett samlingsställe. Det bästa vore om den studerande själv byggde upp sin plattform med vad man vill ha med.

Känner mig digitalt kompetent!

Jag sitter på tåget och gör inlämningsuppgift 1c, samtidigt har jag tre olika mailprogram öppna, jag har facebook igång och MSN är på. I min webläsare är det inte mindre än sex olika flikar öppna och jag läser två olika pdf-er. Jag har startat iTunes för att hämta nya poddsändningar. Jag växlar lite mellan olika aktiviteter, skickar ett mail, kollar min FB och skriver lite till på min inlämningsuppgift, kollar upp några andra deltagares bloggar och till råga på allt så känner jag mig effektiv!

Jag läser i skriften Web 2.0 for Content for Learning and Teaching in Higher Education att det är just det här som det innebär att vara en digital inföding, så trots att jag är född på den tiden när telefonerna fortfarande hade nummerskiva och enda sättet att rätta fel gjorda på skrivmaskinen var med tip-ex har jag lyckats lära mig en hel del!

Gör om gör rätt?!

Pust, nu har jag äntligen fått poddsändningarna att fungera. Jag har tidigare lyssnat mycket på SRs poddsändningar och det har inte varit något konstigt. I och för sig har jag nog oftast hämtat dem direkt till mobilen (tack till arbetsgivaren!). När jag skulle lyssna på poddsädningarna i kursen fick jag bara upp typ 2 sekunder av varje. Lite väl kort för att hinna förstå vad folk menar!

Jag provade också att prenumerera via RSS till Outlook och det ville den inte alls! Nu har jag installerat iTunes och då hämtades snällt alla programmen ner. Återstår att se om jag vill ha kvar det programmet i datorn.

Så där ja!

Nu har jag lämnat in första inlämningsuppgiften och upptäcker att jag är precis som mina egna studerande. Redan efter 10 minuter undrar jag om jag är godkänd eller inte! :-)

Det skulle kunna vara en nackdel med webben, att allt förväntas gå så himla fort. Jag mailar och vill ha svar omgående, ungefär som om jag hade ringt. Som lärare kan jag känna viss stress över det här. Jag kollar ofta mailen på kvällen, vilket leder till att mina studerande lär sig ganska snabbt att de ofta får svar redan samma kväll. Kanske ett annat sätt att betrakta arbetstid, men när har jag rätt att vara ledig om jag alltid ska vara anträffbar???

E-bokläsare

Nu har jag gett mig på kurslitteraturen. Det var mycket intressant att läsa, men jag skulle önska mig en e-bokläsare, det blir ju så himla varmt med datorn i knät.

Jag googlade lite och konstaterar att jag får nog vänta ett tag till innan min önskan går i uppfyllelse, de jag hittade verkade inte speciellt bra och var ganska dyra. :-(

Hurra för poddradion!

Poddradion tycker jag är en fantastisk uppfinning. Tidigare har jag använt mig av webradion men den förutsätter ju att man sitter vid datorn och är uppkopplad. Med poddradion kan jag hämta hem det jag är sugen på just nu. Jag har ännu inte valt att prenumerera på några program, jag hämtar hellre de avsnitt jag behöver eller har lust att lyssna på. Det går ju dessutom fint att hämta direkt till telefonen, gäller bara att inte glömma headsetet hemma, alla kanske inte vill höra mitt radioprogram.

Uppgiften att göra en poddsändning kräver ju att jag tänker ut ett innehåll innan jag ens försöker. Hmmm, undrar om jag ska ge mig på inlämningsuppgifterna istället?!

Åh, nej! Inte Twitter!

Jag som är beroende av Facebook har inte insett poängen med Twitter. Jag försökte hitta någon väg ut ur uppgiften utan att behöva gå via Twitter men det gick ju inte.

Jag undrar om den inte kände på sig min motvilja redan från början för det måste varit internets segaste site, pust vilken lång tid det tog för varje sida att ladda. Jag har hur som helst skapat ett konto på twitter.com/camlun men hoppas inte på fler uppdateringar! Jag testade också att logga in via mobilen och valde vägen utan att behöva ladda hem något program, det funkade.

Jag är som jag skrev tidigare med i Facebook www.facebook.com/camilla.lundborg Jag har valt att ha min FB-profil helt öppen, men det innebär också att jag måste fundera lite över vad jag lägger ut. För mig handlar det om att visa upp en sida av mig själv som jag tycker är OK att andra ser. Jag har vuxna studerande och många av dem är mina vänner på FB. Jag tycker att FB kan fungera som det som gör att man berättar lite mer om sig själv och på så sätt kan bli en person än vad man blir som lärare i klassrummet. Det är lite som fikarastpratet.

Jag har som princip att inte fråga min studerande om de vill vara min vän, men att alltid acceptera deras förfrågningar. Det gör jag för att jag inte vill tränga mig på, det är kanske inte alla som vill ha en lärare till vän.

Jag tror att den största risken är att man lämnar ut sig för mycket i sådana här sammanhang. Man måste bestämma sig för hur man vill använda sin profil och vad man vill att andra ska få reda på.

Rent personligt så tycker jag att det är kul med gamla bekanta som dyker upp på FB. Idag dök en person upp i verkligheten, vi hade inte setts på 16 år och hon hade vägarna förbi. Det hade nog inte hänt om vi inte vore FB-vänner?!

E-post är helt ute?

Idag när jag hämtade posten (gör bara det en gång i veckan!) hade jag fått inte mindre än fyra brev från olika universitet. Det handlar om kurser som jag har sökt till hösten och är antagen på men ännu inte tackat ja till. Ett universitet hade till och med skickat två brev!

Varför skickar man inte på e-post? Jag söker via nätet, jag får mitt antagningsbesked via e-post och jag tackar ja till min plats på nätet. Ändå måste jag få ett brev. När jag väl läser brevet så står det där att jag ska få ytterligare ett brev med inloggningsuppgifter. Någon verkar tycka att det är viktigt att hålla liv i postverket? Eller är folk så dåliga på att läsa sin e-post att det inte fungerar att skicka dit?

Blogga i telefonen

Jag blev helt enkelt tvungen att testa om det funkar att blogga i telefonen.

Sortera och strukturera

Nu har jag gett mig på att testa olika funktioner som jag har fått tips om tidigare. Jag har i min blogg lagt till länkar till de olika konton som jag har skapat. Jag har lagt in andras bloggar och även kunnat få RSS att hamna på min bloggsida.

Jag känner mig nöjd och strukturerad! :-)

Om bokmärken

Tur att det regnar ibland så man kan hinna ifatt med sina uppgifter! :-)

Bokmärkestjänster jag har aldrig testat förut så det här var extra spännande.

Jag stör mig lite på alla knappar och jox som den ville lägga till i min web-läsare. Jag vill ha typ tag-knappen men inte alla de andra, vilket jag inte lyckas ta bort, det verkar vara allt eller inget.

Jag började med att importera min bokmärken och insåg att där behövdes det göras en städning! Istället la jag till några olika länkar i olika kategorier. Mitt konto finns på http://delicious.com/camlun

Det här tror jag verkligen är en tjänst jag kan ha nytta av. Det är ofta som man vill dela med sig av länkar och att då låta folk gå in och hämta dem själva verkar ju smart. Däremot hittade jag inte speciellt mycket när jag sökte på tex. "fritidsledare" så den nyttan kunde jag inte ha.

Jag tycker att det där med etiketter är lite knepigt, nu fick man ju visserligen upp förslag som man kunde använda men ibland glömmer jag bort hur jag tänkte förra gången och då kan det bli rörigt.

Jag tror absolut att det är bra att dela bokmärken inom en utbildning. Jag ser däremot problem med att lägga till knapparna i web-läsaren, det kan vara sådant som är blockerat i en datorsal.

Om wikis

Jag har använt wikis i min undervisning vid ett par tillfällen. Då har jag använt mig av wetpaint.com där man kan få reklamfria wikis om det är för undervisningsändamål, det enda man behöver göra är att skicka ett mail.

Här är en som i och för sig inte är reklamfri där vi arbetade gemensamt med olika yrkesbegrepp. Den är lite rörig eftersom jag inte ägnade någon tid åt att förklara hur man skulle göra.

Jag tror att wikis är utmärkta till att arbeta fram gemensamma ståndpunkter eller definitioner av saker och ting. En nackdel som jag märkte när vi arbetade i en wiki tidigare var att den havererade om flera var inne och skrev samtidigt på samma sida.

Den största nackdelen som jag ser är att vem som helst kan skriva vad som helst och det kan sedan bli en sanning. Jag tror att det är jätteviktigt med källkritiken, jag märkte det när jag var inne på wikipedia och studsade lite här och där på konstigheter som folk hade skrivit.

Den största fördelen som jag ser är att var och en kan vara med och bidra.

Redigerade sidor i Wikipedia

Jag började med att kolla runt på sådant jag känner till och konstaterar att det finns en hel del konstigheter i wikipedia!

När jag surfade runt på scouting i Sverige hamnade jag på den här sidan eftersom jag hittade ett stavfel rättade jag till det och skrev typo i kommentaren.

Jag surfade in på min egen skolas sida och kunde konstatera att det var väldigt många konstiga uppgifter där. Jag ägnade mig mest åt att förtydliga det som handlade om Fritidsledarutbildningen eftersom det är den som jag är ansvarig för.

Mer om att dela filmer

Jag hade inte skrivit något om det i mitt förra inlägg men personerna som dansar i sovsäckar och sedan klär av sig väldigt mycket har faktiskt bett mig lägga ut filmen!
Det kan ju vara ett problem när man lägger ut saker på nätet att den som är med på filmen inte alls vill det.

En annan sak när man lägger ut filmer handlar om bandbredden. Det krävs ganska mycket bandbredd för att överhuvudtaget kunna lägga ut filmer. Jag har också problem ibland med att se filmer för att det hackar när datorn laddar hem lite mer film eftersom den inte hinner med i samma takt som filmen visas.

Har man dessutom mobilt bredband och försöker vara mobil är det bara att glömma att försöka se film! Det finns många vita fläckar i landet där det mobila bredbandet har noll täckning. Många av dessa finns utefter järnvägen konstaterar jag av erfarenhet!

Teknikberoende?!

Hemma igen efter en fem dagar lång paddeltur. Med på paddlingen fanns diverse tekniska prylar, undrar bara varför inte alla är vattentäta?!
En GPS behöver ju varje människa som ska ut och paddla, eller hur. Bra att kunna se sina spår och verkligen veta hur långt man har paddlat. Jag tycker ju dessutom att geocaching (mer information för den nyfiken på www.geocaching.com) är kul. En kamera vill man ju också ha med sig, den är numera vattentät och kan förvaras på däck, så kanske man hinner få en bild av havsörnen när den precis lyfter.
Sedan var det ju det här med internet. Numera har jag en telefon som man inte bara kan ringa på man kan surfa också. Tänk vad gjorde man innan man kunde uppdatera sin facebook-status i mobilen? Eller framförallt hade vi nytta av väderleksprognoserna från min favoritvädersajt www.yr.no

Om att dela videofilmer

Jag har använt YouTube tidigare. Det har varit för att lägga ut filmer som är tagna på skoj.
Min kanal finns på www.youtube.com/camlun för den som vill titta!

Jag har också använt YouTube för att hämta, framförallt ljud och musik som jag har behövt. Senast var på skolavslutningen när jag ville ha lite stämningsfull sommarmusik och hittade hela spellistor med sommarmusik. Bara att trycka på play så hade man lugn och trevlig bakgrundsmusik.

Jag tror att om man ska använda videofilmer i undervisningen så måste man redigera dem. Man kan inte bara spela in det man gör och lägga ut. Många av de filmer vi har sett i den här kursen har ju varit redigerade, där man växlar mellan föreläsaren och andra bilder etc. Detta gör ju att det tar lite extra tid att spela in filmer.

Jag kan använda mig mer av YouTube för att hitta material och få inspriation till min undervisning. Jag använder ofta google när jag letar efter saker men glömmer bort YouTube.

Värdet av att mötas

Jag tror att det händer något särskilt när människor möts! Det tror jag inte att man kan ersätta med möten över nätet. Varför tycker vi annars att det är trevligare att fika med någon än att skicka mail till personen i fråga?

Jag tror absolut att webben kan vara ett komplement till traditionell undervisning men jag tror att mötesplatserna behöver finnas kvar också.

Om att dela bilder

Så har jag skapat mig ännu ett konto...... Det börjar bli risk att jag glömmer bort alla användarnamn eller lösenord som jag har!

Den här gången har jag skapat kontot på flickr. Det är en tjänst som jag har hört talas om tidigare men aldrig använt. Jag har lagt upp några bilder och valde att lägga två av dem på en karta.

Mina bilder finns på http://www.flickr.com/photos/camillalundborg

Jag bestämde mig för att behålla rättigheterna till bilderna för mig själv. Jag har tidigare råkat ut för att jag hittar mina egna bilder ställen där jag INTE har lagt dem.

Att kunna dela bilder tycker jag är roligt. Det är användbart i undervisningen när man har gjort saker tillsammans. Att ge sig på att försöka maila över bilder till varandra resulterar oftast i problem, mailen blir så stora. Då är det bättre att ladda upp och att var en kan ladda hem. Det här med rättigheter och hur man får lov att använda andras bilder tror jag är sådant man måste påpeka. Bara för att det går att ta en bild från nätet betyder det inte att man får!

I uppgiften ingick också att man skulle hämta en bild som man fick hämta. Jag sökte på kayak och hittade den här.
http://www.flickr.com/photos/drurydrama/ / CC BY-NC-SA 2.0

Om att dela dokument

Jag har testat google docs tidigare. Den gången jobbade vi tillsammans med ett dokument. Samtidigt som vi skrev i dokumentet chattade vi om vad vi ville ha med. Vi fick ihop att dokument till slut men det hängde upp sig många gånger. Varje gång som mer än en person skrev i ungefär samma del av dokumentet på samma gång så kraschade det hela ihop och dokumentet återställde sig till en tidigare version.

Jag valde att testa Adobe Buzzwords istället. Det gick utan problem att registrera sig men den öppnade väldigt många fönster innan jag hamnade på rätt ställe. Jag provade både att skapa ett nytt dokument och att importera ett från min dator, inga svårigheter. Jag saknade dock funktionen med formatmallar, den fanns i google docs men jag lyckades inte hitta den här, utan jag fick titta efter och sätta rubrikerna likadant manuellt. Är det någon som vill titta på mitt dokument finns det här https://buzzword.acrobat.com/#d=*bTNVMprMEmNgd9pTed2UQ

Jag tittade på instruktionsfilmen för Buzzwords och kunde inte låta bli att le igenkännande när han pratade om att "har du råkat ut för att skicka ett dokument för kommentarer och sedan plötsligt sitter där med åtta varianter?" Exakt det har hänt mig! Nästa gång använder jag någon sådan här tjänst och låter folk se andras kommentarer och lägga till i ett gemensamt dokument!

Jag tror att det här sättet att samarbeta kring gemensamma dokument är bra, men det kan behöva kompletteras med något, tex. en chat eller ett samtal där man bestämmer vem som ska skriva vad. Det är ganska svårt att skapa gemensamma dokument eftersom olika personer har olika sätt att uttrycka sig.

En risk med att lagra dokument på nätet skulle kunna vara att någon annan får tag i dokumentet. Det beror väl helt på vad det är för dokument man arbetar med men i min verksamhet så skulle det inte innebära katastrof.

Utbildning tillgänglig för fler

Kan nätet vara en möjlighet att göra utbildningen tillgänglig för fler? Om man lägger en kurs på nätet så kan deltagarna följa den med varierande motiv. Alla måste kanske inte göra allt i kursen? Vill man bara höra föreläsningarna gör man det, vill man ha betyg på kursen gör man även uppgifterna. Det kan ju också vara möjligt att faktiskt låta obehöriga följa kursen, men på sitt eget sätt.

Second life som mötesplats

I filmen Teaching 2.0 pratar John Seely Brown om Second life som plats för lärande. Jag tyckte att det lät himla spännande. Kan man vara någon annan i kursen då än vad man är i verkligheten? Synd att jag upplevde startsträckan in i Second life som så lång och att min dator craschar varje gång jag försöker ta mig dit.

Om RSS-flöden

Det verkar ju smart, men hur många ställen och platser ska/vill/orkar/kan jag bevaka?

Jag har tidigare använt RSS-flöden i jobbet och då lagt in det i Outlook. Ungefär lika enkelt som att få mail! :-)

I den här uppgiften valde jag att skapa ett konto hos Blogline, som det stod i uppgiften. Jag är ganska övertygad om att jag inte kommer att fortsätta med det. Dessutom vill jag verkligen inte ladda hem programmet som talar om när det finns nya meddelanden, jag tycker redan att jag har alldeles för många program som vill tala om saker för mig som jag inte har frågat efter!

Det var inte helt självklart hur man skulle göra för att fixa sina RSS-flöden eftersom det fungerade lite olika på olika sidor vilket jag tror kan vara en nackdel när man vill få folk att använda det.

Jag försöker dela upp saker och ting på olika konton, jobbet, pluggandet, privat men det börjar bli många inloggningar och adresser att hålla rätt på. Kanske är det min uppdelning som är fel, kanske borde jag söka efter programmet som fixar ihop alltihop på en och samma sida?

Jag tror att för att RSS-flöden ska fungera så behöver det integreras i övriga program som man använder, jag hade gillat att kunna lägga in RSS-flöden någonstans i kurswebben tex.