Åh, nej! Inte Twitter!

Jag som är beroende av Facebook har inte insett poängen med Twitter. Jag försökte hitta någon väg ut ur uppgiften utan att behöva gå via Twitter men det gick ju inte.

Jag undrar om den inte kände på sig min motvilja redan från början för det måste varit internets segaste site, pust vilken lång tid det tog för varje sida att ladda. Jag har hur som helst skapat ett konto på twitter.com/camlun men hoppas inte på fler uppdateringar! Jag testade också att logga in via mobilen och valde vägen utan att behöva ladda hem något program, det funkade.

Jag är som jag skrev tidigare med i Facebook www.facebook.com/camilla.lundborg Jag har valt att ha min FB-profil helt öppen, men det innebär också att jag måste fundera lite över vad jag lägger ut. För mig handlar det om att visa upp en sida av mig själv som jag tycker är OK att andra ser. Jag har vuxna studerande och många av dem är mina vänner på FB. Jag tycker att FB kan fungera som det som gör att man berättar lite mer om sig själv och på så sätt kan bli en person än vad man blir som lärare i klassrummet. Det är lite som fikarastpratet.

Jag har som princip att inte fråga min studerande om de vill vara min vän, men att alltid acceptera deras förfrågningar. Det gör jag för att jag inte vill tränga mig på, det är kanske inte alla som vill ha en lärare till vän.

Jag tror att den största risken är att man lämnar ut sig för mycket i sådana här sammanhang. Man måste bestämma sig för hur man vill använda sin profil och vad man vill att andra ska få reda på.

Rent personligt så tycker jag att det är kul med gamla bekanta som dyker upp på FB. Idag dök en person upp i verkligheten, vi hade inte setts på 16 år och hon hade vägarna förbi. Det hade nog inte hänt om vi inte vore FB-vänner?!